DIE ANDROID-APP IST DA! Jetzt im Google Play Store herunterladen.
Say it in Swedish

100 häufigste schwedische Wörter

ochNeu
und
varaNeu
sein
[ˇvɑːra] · Verb
Präsensär
Präteritumvar
Supinumvarit
Präsenspartizipvarande
Konjunktivvore
iNeu
in
haNeu
haben
[hɑː] · Verb
Präsenshar
Präteritumhade
Supinumhaft
Präsenspartiziphavande
Partizip II (Utr.)havd
Partizip II (Neutr.)haft
Partizip II (Pl.)havda
Imperativha
dessNeu
sein
detNeu
es, das
[deː(t)] · Personalpron.
Bezieht sich auf ein ett-Wort: Huset är nytt. Det är stort. Auch als formales Subjekt: Det regnar.
enNeu
eins, ein, eine
somNeu
der, die, das
[sɔmː] · Subj.
Bezieht sich auf eine Person oder Sache: Jag har en vän som bor här.
påNeu
auf
avNeu
von, aus
förNeu
für, an
attNeu
dass
[atː] · Subj.
Leitet einen Nebensatz ein: Jag tror att bussen kommer snart. Nicht das Infinitivzeichen in att läsa.
kunnaNeu
können
[ˇkɵnːa] · Verb
Präsenskan
Präteritumkunde
Supinumkunnat
skolaNeu
sollen, wollen, müssen
[ˇskuːla] · Verb
Präsensska/skall
Präteritumskulle
Supinumskolat
Hilfsverb, nicht das Substantiv Schule. Meist als ska: Jag ska arbeta. Auch skulle: Jag skulle ringa. Der Infinitiv skola ist heute selten.
jagNeu
ich
inteNeu
nicht
medNeu
mit
tillNeu
zu, nach
litenNeu
klein
[ˇliːtɛn] · Adj.
Neutrumlitet
Plurallilla
Definitivsmå
Komparativmindre
Superlativminst
Superlativ (Definitiv)minsta
denNeu
der, die, das
ettNeu
eins
[ɛtː] · Num.
Die Zahl eins bei ett-Wörtern: ett hus, två hus. Bei en-Wörtern steht en.
unna sigNeu
sich gönnen
[ˈɵnːa sɛj] · Verb
Präsensunnar sig
Präteritumunnade sig
Supinumunnat sig
Imperativunna dig
omNeu
um, über
[ɔmː] · Präp.
Über in Vi pratar om skolan; in in Bussen kommer om fem minuter. Bedingendes om, falls, ist eine andere Verwendung als Subjunktion.
viNeu
wir
menNeu
aber
manNeu
man
[manː] · indefinitpron.
Allgemeines Pronomen man: Här betalar man med kort. Objektform en; Possessivform ens. Nicht das Substantiv Mann oder Ehemann.
deNeu
die
[deː] · Determinativ
Pluralisches Determinativ, zum Beispiel in de stora husen.
fåNeu
bekommen, dürfen
[foː] · Verb
Präsensfår
Präteritumfick
Supinumfått
Präsenspartizipfående
Partizip II (Utr.)fådd
Partizip II (Neutr.)fått
Partizip II (Pl.)fådda
Imperativfå
Kann bekommen bedeuten: Jag får ett brev. Mit Infinitiv auch dürfen: Får jag sitta här?
såNeu
so
[soː] · Adv.
Gradadverb so: Det är så kallt idag. Verwendungen als Konjunktion sind grammatisch getrennt.
somNeu
wie, als
[sɔmː] · Konj.
Leitet einen Vergleich oder eine Rolle ein.
sigNeu
sich
[sɛjː] [siːg] · Reflexivpron.
Reflexivform für han, hon, den, det, de und man. Bei jag steht mig, bei du steht dig.
hanNeu
er
deNeu
sie
[dɔmː] [deː] · Personalpron.
Subject, dritte Person Plural
bliNeu
werden
[bliː] · Verb
Präsensblir
Präteritumblev
Supinumblivit
Präsenspartizipblivande
Partizip II (Utr.)bliven
Partizip II (Neutr.)blivet
Partizip II (Pl.)blivna
Imperativbli
kommaNeu
kommen
[ˇkɔmːa] · Verb
Präsenskommer
Präteritumkom
Supinumkommit
Präsenspartizipkommande
Partizip II (Utr.)kommen
Partizip II (Neutr.)kommet
Partizip II (Pl.)komna
Imperativkom
detNeu
der, die, das
[deː(t)] · Determinativ
Determinativ bei ett-Wörtern, zum Beispiel in det stora huset.
sinNeu
sein, seiner, seine, seines, ihr, ihrer, ihre, ihres
[sɪnː] · Possesivpron.
Bezieht sich auf das Subjekt: Han tar sin bok. Bei ett-Wörtern sitt: Hon tar sitt kort. Im Plural sina: Hon tar sina böcker. Bei jag und du stattdessen min und din.
ellerNeu
oder
frånNeu
von, aus
mycketNeu
viel, sehr
[ˇmʏkːɛ(t)] · Adv.
Komparativmer
Superlativmest
viljaNeu
wollen
[ˇvɪlːja] · Verb
Präsensvill
Präteritumville
Supinumvelat
allNeu
all, aller, alle, alles
[alː] · Quantitativpron.
Präsensallt
Präteritumalla
göraNeu
machen, tun
[ˇjœːra] · Verb
Präsensgör
Präteritumgjorde
Supinumgjort
Präsenspartizipgörande
Partizip II (Utr.)gjord
Partizip II (Neutr.)gjort
Partizip II (Pl.)gjorda
Imperativgör
omNeu
wenn, ob
annanNeu
anderer, andere, anderes
[ˇanːan] · indefinitpron.
Präsensannat
Präteritumandra
Verändert seine Form: en annan dag, ett annat rum, andra dagar.
duNeu
du
någonNeu
jemand
finnaNeu
finden
[ˇfɪnːa] · Verb
Präsensfinner
Präteritumfann
Supinumfunnit
Präsenspartizipfinnande
Partizip II (Utr.)funnen
Partizip II (Neutr.)funnet
Partizip II (Pl.)funna
Imperativfinn
taNeu
nehmen
[tɑː] · Verb
Präsenstar
Präteritumtog
Supinumtagit
Präsenspartiziptagande
Partizip II (Utr.)tagen
Partizip II (Neutr.)taget
Partizip II (Pl.)tagna
Imperativta
närNeu
wann, wenn
seNeu
sehen
[seː] · Verb
Präsensser
Präteritumsåg
Supinumsett
Präsenspartizipseende
Partizip II (Utr.)sedd
Partizip II (Neutr.)sett
Partizip II (Pl.)sedda
Imperativse
måsteNeu
müssen
[ˇmɔsːtɛ] · Verb
Präsensmåste
Präteritummåste
Supinummåst
Danach steht ein Infinitiv ohne att: Jag måste gå. Måste inte heißt nicht müssen; ein Verbot heißt får inte.
dettaNeu
dieser, dieses, diese
storNeu
groß
[stuːr] · Adj.
Neutrumstort
Pluralstora
Definitivstora
Komparativstörre
Superlativstörst
Superlativ (Definitiv)största
nuNeu
jetzt
gåNeu
gehen
[goː] · Verb
Präsensgår
Präteritumgick
Supinumgått
Präsenspartizipgående
Partizip II (Utr.)gången
Partizip II (Neutr.)gånget
Partizip II (Pl.)gångna
Imperativgå
sägaNeu
sagen, erzählen
[ˇsɛjːa] · Verb
Präsenssäger
Präteritumsade
Supinumsagt
Präsenspartizipsägande
Partizip II (Utr.)sagd
Partizip II (Neutr.)sagt
Partizip II (Pl.)sagda
Imperativsäg
denNeu
er, sie, es
[dɛnː] · Personalpron.
Bezieht sich auf ein en-Wort: Boken är här. Jag läser den.
vadNeu
was
årNeu
Jahr
[oːr] · Subst.
bestimmter Singularåret
unbestimmter Pluralår
bestimmter Pluralåren
ägaNeu
besitzen
[ˇɛːga] · Verb
Präsensäger
Präteritumägde
Supinumägt
Präsenspartizipägande
Partizip II (Utr.)ägd
Partizip II (Neutr.)ägt
Partizip II (Pl.)ägda
Imperativäg
underNeu
unter
betydaNeu
bedeuten
[bɛˈtyːda] · Verb
Präsensbetyder
Präteritumbetydde
Supinumbetytt
Präsenspartizipbetydande
Partizip II (Utr.)betydd
Partizip II (Neutr.)betytt
Partizip II (Pl.)betydda
Imperativbetyd
ocksåNeu
auch
därNeu
da, dort
[dæːr] · Adv.
Wird als Relativadverb mit „wo“ übersetzt.
dåNeu
da
[doː] · Adv.
Wird als Relativadverb mit „als“ übersetzt.
minNeu
mein
[mɪnː] · Possesivpron.
Passt sich dem folgenden Substantiv an: min bok, mitt hus, mina böcker.
böraNeu
sollen
[ˇbœːra] · Verb
Präsensbör
Präteritumborde
Supinumbort
Bildung in Perfekt und Plusquamperfekt ist eher unüblich.
hurNeu
wie
migNeu
mich, mir
motNeu
gegen, wider
baraNeu
nur
vilkenNeu
welcher, welche, welches
[ˇvɪlːkɛn] · Interrogativpron.
Präsensvilket
Präteritumvilka
utNeu
raus, heraus, hinaus
nyNeu
neu
[nyː] · Adj.
Neutrumnytt
Pluralnya
Definitivnya
Komparativnyare
Superlativnyast
Superlativ (Definitiv)nyaste
vidNeu
bei, an
änNeu
als
braNeu
gut
[brɑː] · Adj.
Neutrumbra
Pluralbra
Definitivbra
Komparativbättre
Superlativbäst
Superlativ (Definitiv)bästa
ingenNeu
niemand, kein
demNeu
sie, ihnen
[dɔmː] [dɛmː] · Personalpron.
Objektform sie oder ihnen: Jag ser dem. Die Subjektform ist de. Beide werden oft dom ausgesprochen.
efterNeu
nach
uppNeu
auf, hoch, nach oben
honNeu
sie
liteNeu
ein wenig
[ˇliːtɛ] · Adv.
Komparativmindre
Superlativminst
dennaNeu
dieser, dieses, diese
inNeu
rein, herein, hinein
överNeu
über, nach
geNeu
geben
[jeː] · Verb
Präsensger
Präteritumgav
Supinumgivit
Präsenspartizipgivande
Partizip II (Utr.)given
Partizip II (Neutr.)givet
Partizip II (Pl.)givna
Imperativge
vårNeu
unser
[voːr] · Possesivpron.
Bedeutet unser: vår bok, vårt hus, våra böcker. Nicht das Substantiv vår, Frühling.
delNeu
Teil
[deːl] · Subst.
bestimmter Singulardelen
unbestimmter Pluraldelar
bestimmter Pluraldelarna
härNeu
hier
ävenNeu
auch, sogar, gar
skrivaNeu
schreiben
[ˇskriːva] · Verb
Präsensskriver
Präteritumskrev
Supinumskrivit
Präsenspartizipskrivande
Partizip II (Utr.)skriven
Partizip II (Neutr.)skrivet
Partizip II (Pl.)skrivna
Imperativskriv
tidNeu
Zeit, Termin
[tiːd] · Subst.
bestimmter Singulartiden
unbestimmter Pluraltider
bestimmter Pluraltiderna
juNeu
ja, immerhin
sedanNeu
dann
rivaNeu
reiben, abreißen, kratzen, reißen
[ˇriːva] · Verb
Präsensriver
Präteritumrev
Supinumrivit
Präsenspartiziprivna
Partizip II (Utr.)riven
Partizip II (Neutr.)rivet
Partizip II (Pl.)rivna
Imperativriv
börjaNeu
beginnen, anfangen
[ˇbœrːja] · Verb
Präsensbörjar
Präteritumbörjade
Supinumbörjat
Präsenspartizipbörjande
Partizip II (Utr.)börjad
Partizip II (Neutr.)börjat
Partizip II (Pl.)började
helNeu
ganz
[heːl] · Adj.
Neutrumhelt
Pluralhela
Definitivhela
dagNeu
Tag
[dɑː(g)] · Subst.
bestimmter Singulardagen/dan
unbestimmter Pluraldagar/dar
bestimmter Pluraldagarna

Basierend auf Kilgarriff, Adam; Charalabopoulou, Frieda; Gavrilidou, Maria; Johannessen, Janne Bondi; Khalil, Saussan; Kokkinakis, Sofie Johansson; Lew, Robert; Sharoff, Serge; Vadlapudi, Ravikiran & Volodina, Elena. 2014. Corpus-based vocabulary lists for language learners for nine languages. Language Resources and Evaluation, 48:121–163, DOI 10.1007/s10579-013-9251-2.