
100 häufigste schwedische Wörter
och[ɔ(kː)] · Konj.Neu
und
vara[ˇvɑːra] · VerbNeu
sein
[ˇvɑːra] · Verb
| Präsens | är |
| Präteritum | var |
| Supinum | varit |
| Präsenspartizip | varande |
| Konjunktiv | vore |
i[iː] · Präp.Neu
in
ha[hɑː] · VerbNeu
haben
[hɑː] · Verb
| Präsens | har |
| Präteritum | hade |
| Supinum | haft |
| Präsenspartizip | havande |
| Partizip II (Utr.) | havd |
| Partizip II (Neutr.) | haft |
| Partizip II (Pl.) | havda |
| Imperativ | ha |
dess[dɛsː] · Possesivpron.Neu
sein
det[deː(t)] · Personalpron.Neu
es, das
[deː(t)] · Personalpron.
Bezieht sich auf ein ett-Wort: Huset är nytt. Det är stort. Auch als formales Subjekt: Det regnar.
en[ɛnː] · Num.Neu
eins, ein, eine
som[sɔmː] · Subj.Neu
der, die, das
[sɔmː] · Subj.
Bezieht sich auf eine Person oder Sache: Jag har en vän som bor här.
på[poː] · Präp.Neu
auf
av[ɑːv] · Präp.Neu
von, aus
för[fœːr] · Präp.Neu
für, an
att[atː] · Subj.Neu
dass
[atː] · Subj.
Leitet einen Nebensatz ein: Jag tror att bussen kommer snart. Nicht das Infinitivzeichen in att läsa.
kunna[ˇkɵnːa] · VerbNeu
können
[ˇkɵnːa] · Verb
| Präsens | kan |
| Präteritum | kunde |
| Supinum | kunnat |
skola[ˇskuːla] · VerbNeu
sollen, wollen, müssen
[ˇskuːla] · Verb
| Präsens | ska/skall |
| Präteritum | skulle |
| Supinum | skolat |
Hilfsverb, nicht das Substantiv Schule. Meist als ska: Jag ska arbeta. Auch skulle: Jag skulle ringa. Der Infinitiv skola ist heute selten.
jag[jɑː(g)] · Personalpron.Neu
ich
inte[ˇɪnːtɛ] · Adv.Neu
nicht
med[meː(d)] · Präp.Neu
mit
till[tɪ(lː)] · Präp.Neu
zu, nach
liten[ˇliːtɛn] · Adj.Neu
klein
[ˇliːtɛn] · Adj.
| Neutrum | litet |
| Plural | lilla |
| Definitiv | små |
| Komparativ | mindre |
| Superlativ | minst |
| Superlativ (Definitiv) | minsta |
den[dɛnː] · Demonstrativpron.Neu
der, die, das
ett[ɛtː] · Num.Neu
eins
[ɛtː] · Num.
Die Zahl eins bei ett-Wörtern: ett hus, två hus. Bei en-Wörtern steht en.
unna sig[ˈɵnːa sɛj] · VerbNeu
sich gönnen
[ˈɵnːa sɛj] · Verb
| Präsens | unnar sig |
| Präteritum | unnade sig |
| Supinum | unnat sig |
| Imperativ | unna dig |
om[ɔmː] · Präp.Neu
um, über
[ɔmː] · Präp.
Über in Vi pratar om skolan; in in Bussen kommer om fem minuter. Bedingendes om, falls, ist eine andere Verwendung als Subjunktion.
vi[viː] · Personalpron.Neu
wir
men[mɛnː] · Konj.Neu
aber
man[manː] · indefinitpron.Neu
man
[manː] · indefinitpron.
Allgemeines Pronomen man: Här betalar man med kort. Objektform en; Possessivform ens. Nicht das Substantiv Mann oder Ehemann.
de[deː] · DeterminativNeu
die
[deː] · Determinativ
Pluralisches Determinativ, zum Beispiel in de stora husen.
få[foː] · VerbNeu
bekommen, dürfen
[foː] · Verb
| Präsens | får |
| Präteritum | fick |
| Supinum | fått |
| Präsenspartizip | fående |
| Partizip II (Utr.) | fådd |
| Partizip II (Neutr.) | fått |
| Partizip II (Pl.) | fådda |
| Imperativ | få |
Kann bekommen bedeuten: Jag får ett brev. Mit Infinitiv auch dürfen: Får jag sitta här?
så[soː] · Adv.Neu
so
[soː] · Adv.
Gradadverb so: Det är så kallt idag. Verwendungen als Konjunktion sind grammatisch getrennt.
som[sɔmː] · Konj.Neu
wie, als
[sɔmː] · Konj.
Leitet einen Vergleich oder eine Rolle ein.
sig[sɛjː] [siːg] · Reflexivpron.Neu
sich
[sɛjː] [siːg] · Reflexivpron.
Reflexivform für han, hon, den, det, de und man. Bei jag steht mig, bei du steht dig.
han[hanː] · Personalpron.Neu
er
de[dɔmː] [deː] · Personalpron.Neu
sie
[dɔmː] [deː] · Personalpron.
Subject, dritte Person Plural
bli[bliː] · VerbNeu
werden
[bliː] · Verb
| Präsens | blir |
| Präteritum | blev |
| Supinum | blivit |
| Präsenspartizip | blivande |
| Partizip II (Utr.) | bliven |
| Partizip II (Neutr.) | blivet |
| Partizip II (Pl.) | blivna |
| Imperativ | bli |
komma[ˇkɔmːa] · VerbNeu
kommen
[ˇkɔmːa] · Verb
| Präsens | kommer |
| Präteritum | kom |
| Supinum | kommit |
| Präsenspartizip | kommande |
| Partizip II (Utr.) | kommen |
| Partizip II (Neutr.) | kommet |
| Partizip II (Pl.) | komna |
| Imperativ | kom |
det[deː(t)] · DeterminativNeu
der, die, das
[deː(t)] · Determinativ
Determinativ bei ett-Wörtern, zum Beispiel in det stora huset.
sin[sɪnː] · Possesivpron.Neu
sein, seiner, seine, seines, ihr, ihrer, ihre, ihres
[sɪnː] · Possesivpron.
Bezieht sich auf das Subjekt: Han tar sin bok. Bei ett-Wörtern sitt: Hon tar sitt kort. Im Plural sina: Hon tar sina böcker. Bei jag und du stattdessen min und din.
eller[ɛlːɛr] · Konj.Neu
oder
från[froːn] · Präp.Neu
von, aus
mycket[ˇmʏkːɛ(t)] · Adv.Neu
viel, sehr
[ˇmʏkːɛ(t)] · Adv.
| Komparativ | mer |
| Superlativ | mest |
vilja[ˇvɪlːja] · VerbNeu
wollen
[ˇvɪlːja] · Verb
| Präsens | vill |
| Präteritum | ville |
| Supinum | velat |
all[alː] · Quantitativpron.Neu
all, aller, alle, alles
[alː] · Quantitativpron.
| Präsens | allt |
| Präteritum | alla |
göra[ˇjœːra] · VerbNeu
machen, tun
[ˇjœːra] · Verb
| Präsens | gör |
| Präteritum | gjorde |
| Supinum | gjort |
| Präsenspartizip | görande |
| Partizip II (Utr.) | gjord |
| Partizip II (Neutr.) | gjort |
| Partizip II (Pl.) | gjorda |
| Imperativ | gör |
om[ɔmː] · Subj.Neu
wenn, ob
annan[ˇanːan] · indefinitpron.Neu
anderer, andere, anderes
[ˇanːan] · indefinitpron.
| Präsens | annat |
| Präteritum | andra |
Verändert seine Form: en annan dag, ett annat rum, andra dagar.
du[dʉː] · Personalpron.Neu
du
någon[ˇnoːgɔn] · Quantitativpron.Neu
jemand
finna[ˇfɪnːa] · VerbNeu
finden
[ˇfɪnːa] · Verb
| Präsens | finner |
| Präteritum | fann |
| Supinum | funnit |
| Präsenspartizip | finnande |
| Partizip II (Utr.) | funnen |
| Partizip II (Neutr.) | funnet |
| Partizip II (Pl.) | funna |
| Imperativ | finn |
ta[tɑː] · VerbNeu
nehmen
[tɑː] · Verb
| Präsens | tar |
| Präteritum | tog |
| Supinum | tagit |
| Präsenspartizip | tagande |
| Partizip II (Utr.) | tagen |
| Partizip II (Neutr.) | taget |
| Partizip II (Pl.) | tagna |
| Imperativ | ta |
när[næːr] · Adv.Neu
wann, wenn
se[seː] · VerbNeu
sehen
[seː] · Verb
| Präsens | ser |
| Präteritum | såg |
| Supinum | sett |
| Präsenspartizip | seende |
| Partizip II (Utr.) | sedd |
| Partizip II (Neutr.) | sett |
| Partizip II (Pl.) | sedda |
| Imperativ | se |
måste[ˇmɔsːtɛ] · VerbNeu
müssen
[ˇmɔsːtɛ] · Verb
| Präsens | måste |
| Präteritum | måste |
| Supinum | måst |
Danach steht ein Infinitiv ohne att: Jag måste gå. Måste inte heißt nicht müssen; ein Verbot heißt får inte.
detta[ˇdɛtːa] · Demonstrativpron.Neu
dieser, dieses, diese
stor[stuːr] · Adj.Neu
groß
[stuːr] · Adj.
| Neutrum | stort |
| Plural | stora |
| Definitiv | stora |
| Komparativ | större |
| Superlativ | störst |
| Superlativ (Definitiv) | största |
nu[nʉː] · Adv.Neu
jetzt
gå[goː] · VerbNeu
gehen
[goː] · Verb
| Präsens | går |
| Präteritum | gick |
| Supinum | gått |
| Präsenspartizip | gående |
| Partizip II (Utr.) | gången |
| Partizip II (Neutr.) | gånget |
| Partizip II (Pl.) | gångna |
| Imperativ | gå |
säga[ˇsɛjːa] · VerbNeu
sagen, erzählen
[ˇsɛjːa] · Verb
| Präsens | säger |
| Präteritum | sade |
| Supinum | sagt |
| Präsenspartizip | sägande |
| Partizip II (Utr.) | sagd |
| Partizip II (Neutr.) | sagt |
| Partizip II (Pl.) | sagda |
| Imperativ | säg |
den[dɛnː] · Personalpron.Neu
er, sie, es
[dɛnː] · Personalpron.
Bezieht sich auf ein en-Wort: Boken är här. Jag läser den.
vad[vɑː(d)] · Adv.Neu
was
år[oːr] · Subst.Neu
Jahr
[oːr] · Subst.
| bestimmter Singular | året |
| unbestimmter Plural | år |
| bestimmter Plural | åren |
äga[ˇɛːga] · VerbNeu
besitzen
[ˇɛːga] · Verb
| Präsens | äger |
| Präteritum | ägde |
| Supinum | ägt |
| Präsenspartizip | ägande |
| Partizip II (Utr.) | ägd |
| Partizip II (Neutr.) | ägt |
| Partizip II (Pl.) | ägda |
| Imperativ | äg |
under[ɵnːdɛr] · Präp.Neu
unter
betyda[bɛˈtyːda] · VerbNeu
bedeuten
[bɛˈtyːda] · Verb
| Präsens | betyder |
| Präteritum | betydde |
| Supinum | betytt |
| Präsenspartizip | betydande |
| Partizip II (Utr.) | betydd |
| Partizip II (Neutr.) | betytt |
| Partizip II (Pl.) | betydda |
| Imperativ | betyd |
också[ˇɔkːsɔ] · Adv.Neu
auch
där[dæːr] · Adv.Neu
da, dort
[dæːr] · Adv.
Wird als Relativadverb mit „wo“ übersetzt.
då[doː] · Adv.Neu
da
[doː] · Adv.
Wird als Relativadverb mit „als“ übersetzt.
min[mɪnː] · Possesivpron.Neu
mein
[mɪnː] · Possesivpron.
Passt sich dem folgenden Substantiv an: min bok, mitt hus, mina böcker.
böra[ˇbœːra] · VerbNeu
sollen
[ˇbœːra] · Verb
| Präsens | bör |
| Präteritum | borde |
| Supinum | bort |
Bildung in Perfekt und Plusquamperfekt ist eher unüblich.
hur[hʉːr] · Adv.Neu
wie
mig[mɛjː] · Personalpron.Neu
mich, mir
mot[muːt] · Präp.Neu
gegen, wider
bara[ˇbɑːra] · Adv.Neu
nur
vilken[ˇvɪlːkɛn] · Interrogativpron.Neu
welcher, welche, welches
[ˇvɪlːkɛn] · Interrogativpron.
| Präsens | vilket |
| Präteritum | vilka |
ut[ʉːt] · Adv.Neu
raus, heraus, hinaus
ny[nyː] · Adj.Neu
neu
[nyː] · Adj.
| Neutrum | nytt |
| Plural | nya |
| Definitiv | nya |
| Komparativ | nyare |
| Superlativ | nyast |
| Superlativ (Definitiv) | nyaste |
vid[viː(d)] [vɪ] · Präp.Neu
bei, an
än[ɛnː] · Subj.Neu
als
bra[brɑː] · Adj.Neu
gut
[brɑː] · Adj.
| Neutrum | bra |
| Plural | bra |
| Definitiv | bra |
| Komparativ | bättre |
| Superlativ | bäst |
| Superlativ (Definitiv) | bästa |
ingen[ˇɪŋːɛn] · indefinitpron.Neu
niemand, kein
dem[dɔmː] [dɛmː] · Personalpron.Neu
sie, ihnen
[dɔmː] [dɛmː] · Personalpron.
Objektform sie oder ihnen: Jag ser dem. Die Subjektform ist de. Beide werden oft dom ausgesprochen.
efter[ɛfːtɛr] · Präp.Neu
nach
upp[ɵpː] · Adv.Neu
auf, hoch, nach oben
hon[hʊnː] · Personalpron.Neu
sie
lite[ˇliːtɛ] · Adv.Neu
ein wenig
[ˇliːtɛ] · Adv.
| Komparativ | mindre |
| Superlativ | minst |
denna[ˇdɛnːa] · Demonstrativpron.Neu
dieser, dieses, diese
in[ɪnː] · Adv.Neu
rein, herein, hinein
över[øːvɛr] · Präp.Neu
über, nach
ge[jeː] · VerbNeu
geben
[jeː] · Verb
| Präsens | ger |
| Präteritum | gav |
| Supinum | givit |
| Präsenspartizip | givande |
| Partizip II (Utr.) | given |
| Partizip II (Neutr.) | givet |
| Partizip II (Pl.) | givna |
| Imperativ | ge |
vår[voːr] · Possesivpron.Neu
unser
[voːr] · Possesivpron.
Bedeutet unser: vår bok, vårt hus, våra böcker. Nicht das Substantiv vår, Frühling.
del[deːl] · Subst.Neu
Teil
[deːl] · Subst.
| bestimmter Singular | delen |
| unbestimmter Plural | delar |
| bestimmter Plural | delarna |
här[hæːr] · Adv.Neu
hier
även[ˇɛːvɛn] · Adv.Neu
auch, sogar, gar
skriva[ˇskriːva] · VerbNeu
schreiben
[ˇskriːva] · Verb
| Präsens | skriver |
| Präteritum | skrev |
| Supinum | skrivit |
| Präsenspartizip | skrivande |
| Partizip II (Utr.) | skriven |
| Partizip II (Neutr.) | skrivet |
| Partizip II (Pl.) | skrivna |
| Imperativ | skriv |
tid[tiːd] · Subst.Neu
Zeit, Termin
[tiːd] · Subst.
| bestimmter Singular | tiden |
| unbestimmter Plural | tider |
| bestimmter Plural | tiderna |
ju[jʉː] · Adv.Neu
ja, immerhin
sedan[ˇseːdan] [sɛnː] · Adv.Neu
dann
riva[ˇriːva] · VerbNeu
reiben, abreißen, kratzen, reißen
[ˇriːva] · Verb
| Präsens | river |
| Präteritum | rev |
| Supinum | rivit |
| Präsenspartizip | rivna |
| Partizip II (Utr.) | riven |
| Partizip II (Neutr.) | rivet |
| Partizip II (Pl.) | rivna |
| Imperativ | riv |
börja[ˇbœrːja] · VerbNeu
beginnen, anfangen
[ˇbœrːja] · Verb
| Präsens | börjar |
| Präteritum | började |
| Supinum | börjat |
| Präsenspartizip | börjande |
| Partizip II (Utr.) | börjad |
| Partizip II (Neutr.) | börjat |
| Partizip II (Pl.) | började |
hel[heːl] · Adj.Neu
ganz
[heːl] · Adj.
| Neutrum | helt |
| Plural | hela |
| Definitiv | hela |
dag[dɑː(g)] · Subst.Neu
Tag
[dɑː(g)] · Subst.
| bestimmter Singular | dagen/dan |
| unbestimmter Plural | dagar/dar |
| bestimmter Plural | dagarna |
Basierend auf Kilgarriff, Adam; Charalabopoulou, Frieda; Gavrilidou, Maria; Johannessen, Janne Bondi; Khalil, Saussan; Kokkinakis, Sofie Johansson; Lew, Robert; Sharoff, Serge; Vadlapudi, Ravikiran & Volodina, Elena. 2014. Corpus-based vocabulary lists for language learners for nine languages. Language Resources and Evaluation, 48:121–163, DOI 10.1007/s10579-013-9251-2.